Äntligen


Hela glada gänget! Under kommer lite bilder att titta på för er som inte kan komma och titta på riktigt!


Här kommer nu bilder som vi = Kitty fotade, jag ställde och Lina levererade! De ville inte stå riktigt men jag tycker ändå vi fick till det och de är bara 5 veckor och 3 dagar så vad ska man begära av dessa småpluttar. De är så orädda och framåt. Vi har haft flera andra hundar här och de har sprungit bland för dem okända hundar i trädgården, ingen backar för något. Samtidigt är de väldigt lyhörda och reagare blixtsnabbt när man "låter" på rätt sätt = fjantigt eller visslande.

Nästa gång det blir uppställningbilder är när de blivit 7 veckor och är på väg mot 8 för leverans. Vi har fortfarnade 2 stycken som inte är tingade - Alla vettiga och trevliga människor som vill ha en härlig hund är välkomna att höra av sig.

Alla är framåt och vissa ...eller alla passar nog ypperligt till jakt. Den som vi kallar "Storpojken" skulle jag väldigt gärna sälja till någon som jagar mycket. Han har ett ordentlig tryck i sig och ger aldrig upp när han påbörjat något som han vill göra. Har han bestämt sig för att dra av mitt eller någon annans byxben så ger han sig inte förrän det är av...nje, men nästan ;-) samtidigt här han jättego och väldigt glad hela tiden. Skulle nog även passa till lydnad eller annan typ av bruksträning - men bara soffhund med promenader då kommer han troligen att klättra på väggarna.



Här är den pojke som vi kallat Hane 7 förut - Nu Brunben.



Här kommer Hane 4 - Nu Bruno



Här kommer Halvan och tidigare Hane 5



Hjärtepojken tidigare kallad Hane 1



Hane 2 kallas nu alltid för Storpojken



Här är Tik 3 som nu kallas Queen



Här kommer sist men inte minst ...tror jag Tik 6 som nu kallas Star.

Jag är så himla nöjd med kullen, de har det mesta man kan önska. Ska bli så spännande att se hur de utveckas nu de sista veckorna. Det händer ganska mycket med både kroppar och i huvudet. De äter nu full ranson = torrfoder 3 gånger + välling det sista på kvällen innan vi stänger för dagen.

Fy på mig!

Oj så dålig jag är på att uppdatera...skyller på att vi haft full rulle den senaste veckan både med människor och hundar. Även om alla är mycket hjälpsamma så blir jag trött och segare i huvudet än vanligt. Hur som så finns det 4 benta som är helt oberörda av min trötthet! De små som bara växer, äter, busar och sover...bryr sig fullständigt noll i hur matte i huset orkar eller inte orkar. Men när man är trött kan man sätta sig och titta eller gulla med de små charmtrollen så får man en injektion med energi! De är så underbart söta och så snygga...vi har väldigt svårt att välja vem som är bättre än bästa...för ingen är dålig. Tror jag börjar få lite koll på deras olikheter nu och det känns skönt för det närmar sig 8 veckor med stormsteg. Som jag skrivit förut så är de så lika inte bara hur de ser ut - utan även hur de är. Men nu ser jag mer och mer att de har sina egenheter. Det känns så skönt att jag orkat få ha dem kvar här hemma så jag kunnat följa deras utveckling. Eftersom det är så små nyanser så skulle det vara svårt att komma utifrån och bara säga att den är si och den så.
Vi ska ta nya bilder på dem uppställda i morgon för sedan åker Kitty och dotter Lina från ön igen. Det gäller att utnyttja dem så mycket som möjligt innan. Ska bli spännande att se dem på bild igen. Pernilla Å var här med sina döttrar, vi gick igenom dem ordentligt (valparna inte döttrarna...) och kom fram till att det mest är små, små detaljer som skiljer.

Vi har nu 3 säkra på hanarna och några som inte bestämt sig så är det någon som fortfarande är intresserad så är det dags att bestämma sig så fort som möjligt. 
(Magnus ;-) du får gärna höra av dig! Jag hoppas ju lite på dig.... men även på er andra trevliga människor som hälsat på ;-)

Efter vi tagit bilderna i morgon hoppas jag att jag ska hinna få in dem även om det är en väldigt intensiv dag i morgon. Sjukgymnasten kommer hit och sedan ska jag till tandläkaren...eller tandhygienisten var det nog. MEN OM jag orkar ska ni få se dem i morgonkväll.

Jag är lika nyfiken på dem som ni är. Även om "live" alltid är bäst så ser man saker på bilder som kan vara svåra att se när man ställer upp dem. Det är bra för ögat att se dem genom kameran...det är svårt att säga hur jag menar men det blir ett steg till...lite som det är bra att ställa hundarna framför en spegel när man tränar för uppställning till utställning. Det är avslöjande! Man ser sina fel och även hundens brister bättre då.

Glömde berätta att vi flyttat ner dem i kväll så nu får de vänja sig vid tvättmaskin och torktumlare. De är som med allt annat hittills, helt oberörda!


5 veckor









Bilder

               

                Här är vi alla på bild....utom de stora vovvarna och husse i huset!


 
Här kan ni se på de härliga valparna när de äter både på mamma och "torrfoder/vällinggojja"

    

       

 
Nu har de börjat blöta ner efter att de börjat få riktig mat så har kissning och bajsning exploderat. Nu måste man göra rent varje dag, byta tidningar. Men torka golvet behöver man inte varje dag(men snart räcker det inte med en gång...hoppas på sol och mycket vara ute väder) och inte heller byta fällen varje dag men snart är det nog dags även för det.

Hoppas vi kan ha dem kvar uppe i sovrummet över nästa helg för då kommer det några exta besökare och ska bo här med okända hundar. Känner att det är lugnast för Stella (och oss) om de kan vara kvar här uppe men på söndagen efter utställningen får vi passa på att flytta dem. Vi har då extra hjälp av Kitty och Lina som är kvar några extradagar - PERFEKT!

Hur fjantig kan man bli undrade Rolf när han kom och jag låg på knä inne hos valparna som tvättade och pussade mitt ansikte samtidigt som jag gullegulle pratade... Svar: Hur larvig som helst på en skala av 10 är jag nog +10...minst! Å va jag älskar dessa små underbara små godingar!

Mat, mat, mat....

Stella är konstant hungrig och får mat var 3 dje timme ungefär. Hon är smal men inte mager fast hon äter så mycket. Så i går gav jag dem mat för första gången och det var såå gott. Idag fick de mat igen efter att Åsa gjort rent och fin inne hos dem. De slänger i sig maten men är väldigt duktiga på att stå runt fatet. Ska ta kort på dem i morgn så ni får se när de äter. Men så i kväll tog sig en valp över brädorna i hagen så det blev till att höjja med en bräda till och anledningen till att han rymde var att mamma stod på fel sida och de var sååå hungriga. Det blev att ge dem en vällingskvätt också...så helt plötsligt är vi uppe i 2 tillskott-lite för fort men de verkar behöva det och mår inte dåligt av det. Men nu får de nöja sig med dessa 2 mål i en vecka drygt innan vi lägger till en omgång till.

Det är så härligt att se hur de äter och vilken glädje det är att se dem. De vet verkligen hur man ska göra för att äta, ingen tveksamhet. Det är också ovanligt att de står så fint och äter - de brukar stå mer i maten än vid sidan. Ska plocka fram "valpbaren" i morgon så att det blir lättare både för dem och mig.

Sedan vill jag säga GRATTIS till Bonnie och Sigge kullen som idag blir 7 år!! Det är så otroligt att det är 7 år sedan jag stod där med lilla korgen hos veterinären Håkan framför tv kamerorna för att ta bort några baksporrar. Det var ju nästan nyss....tiden går så himla fort...njut av allt som är bra för det är ändå för kort tid och allt går fort.

I kväll har vi haft Stellas tidigaren fordervärd Carina och Rolf här för att se bäbisarna. De tyckte det var ovanligt vackra bäbisar och det tycker ju jag med.  Vi åt tårta som de hade med sig....gott!!



I helgen som gick fick vi en ny SVCH =Viltspårchampion. GRATTIS Sissi och ALVA!!! Ni är såå duktiga!!!

Äntligen!!

  



Nu är de små gullegrynen snart inga gryn längre. Här på bilderna är de drygt 3 veckor och vem som var lyckligast valpar eller Robyn vet vi inte...men jag tror vi kan gissa!

Robyn och mamma Pernilla hjälpte mig väga, avmaska och sedan fotografera hela bunten. Hoppas jag fått rätt valp på rätt ställe....inte helt säker men tror så! Hur som helst så är det lite si och så med uppställningen men är man bara 3 veckor så begär vi inte så mycket varken av mig eller valpen. Jag är faktiskt rätt nöjd, det brukar vara svårt att vå denna typ av bilder av dem när de är så små. Blir lättare om några veckor. Så titta inte och bedöm dem allt för mycket efter dessa foton utan ge dem och mig några veckor till. Vi väljer inte ut vilken valp som ska till vem förrän de är minst 6 veckor och helst någon vecka till för det händer så mycket på slutet. 

De är alla framåt och orädda så små de är. Som ni ser har de fått en lite större hage att vara i för att kunna ha sovplats och kiss/bajs plats på annat ställe. De gjorde genast skillnad på detta så det var tur vi gjorde utbygget så pass tidigt. Idag fick de även sin första måltid av mig...det innebär välling med lite uppblötta torrkulor. De tyckte det var supergott och alla stod och knuffades i fatet. Får nog plocka fram "valpbaren" så de slipper stå i maten. 

I morgon kommer Åsa och gör storstädning i lådan, det är fortfarande väldigt rent men nu blir tidningarna rätt blöta och behöver bytas ut med någon dags mellanrum. Så Eftersom jag har snälla vänner som vill städa så får de gärna göra det! Nu ska jag lägga mig och höra på de små som ligger och gnyr och kurrar lite ...de har många små ljud för sig och så sover man så gott - drogad av all kisslukt.... NEJ så illa är det inte ännu ;-) Jag ska inte vara elak mot Stella för hon städar minsann så gott hon kan! 

   Hane 1

   Hane 2
   Tik 3
   Hane 4

   Hane 5

   Tik 6

   Hane 7

Nu börjar det

                                                                     

Nu börjar det bli livat i lådan! Små korta stunder men desto mer låter det. De skäller, morrar och försöker bita och dra i varandra. De går väldigt vingligt och ramlar lätt på sidan för att i nästa stund ta sig upp eller helt enkelt ligga kvar och somna. Hur som helst så blir de bara gulligare och gulligare för varje dag. Jag skulle nog kunna ligga på sängen och titta på dem hela tiden. Det är tur de inte håller igång så länge utan det är korta intensiva stunder, sedan sover de i någon timma tills mamma kommer då är de genast på hugget. Det räcker att hon går förbi lådan för att de ska starta sina rop efter MAT!!! Ofta går hon bara in och städar och tvättar dem, då får de ingen mat utan då är det bara en snabb koll av alla att allt är okej. Nu börjar det bli någon lite pöl på tidningarna som ligger under fällen men fortfarande ovanligt lite. Bajs har jag inte sett sedan de föddes, då kom det första men sedan har de varit bajsfria...eller det har de naturligtvis inte varit för då skulle de inte må som de gör men Jag har inte sett spår av det....mycket ovanligt!

Här kommer lite tyvärr rätt suddiga bilder, vet inte vad jag kommit åt för något på kameran. Ska försöka komma på vad det kan vara. Den reagerar så väldigt på rörelse så om det har något med tiden att göra...får väl fråga experterna i våran "kennelfamilj". Men det är väl bättre med dessa än inget alls antar jag!

                 

Nu fick ni se lite av de små liven och som jämförelsebild så ni kan se hur mycket de växt sedan de föddes lägger jag in en från första dygnet.   

Avmaskning

Idag har jag fått hjälp av Pernilla, Robyn och Mona med att väga och ge avmaskningsmedel. Jag har alltid gett valparna Banminth maskmedel för att valparna ska vara maskfria vid leverans så det fortsätter jag med. De får det vid 3 tillfällen innan leverans. Jag mådde inte så bra själv och därför var det toppen att de skulle komma och att de VILLE göra det. Men vem vill inte göra saker där man får chansen att pussa på de små "gullegrisarna"!!

De växer otroligt,  Pernilla och Robyn som inte sett dem sedan de föddes tyckte de hade växt väldigt mycket. Mona har varit med i 15 år och sett alla våra kullar men även hon tycker dessa är ovanligt jämna i storleken. Hittills är vi så nöjda med dem och jag hoppas det fortsätter lika bra framöver. Det är en pojke som är lite större än de andra men det handlar inte om någon jätteskillnad utan bara lite. Ska ta bilder på dem i helgen igen så ni får något nytt att titta på.

Valparna på bild

Här får ni nu se alla valparna en och en. De är ett härligt gäng som alltid ligger där i lådan mätta och nöjda. Man hör dem nästan bara när hon kommer till lådan för att mata. Några spår av bajs eller kiss ser man inte heller. Har nog aldrig haft en så ren låda tidigare. Den är klinisk, klart det blir lite blött under fällen på tidningarna men det har inte behövts bytas tidningar mer än 1 gång på en vecka. Var och kollade nu för att inte ljuga men det är helt torrt fast vi inte bytt på hela helgen.

Sedan har hon blivit lite slarvig med hur hon lägger sig när hon sitter upp och diar. Då gliiider hon ner och då kan de komma i kläm så man gärna får hjälpa till så ingen kommer under på fel ställe. Annars blir man väldigt farsinerad över hur en valp kan krypa under hela bröstkorgen för att komma över till rätt sida. Men för det mesta så fixar hon det helt själv och hela nätter får man sova utan att man vaknar av gnäll och pip. Jag brukar alltid vakna av minsta pip från dem, så slarvet kommer nog av att hon inte riktigt tycker hon har tid. Det kan ju finnas mat på gång speciellt nu i Påsk när vi varit fler än vanligt i familjen, många att hålla koll på!

   

Hane föddes som nr 1 * föddvikt.325 g / 1 vecka 690 g

   

Han föddes som nr 2 *födelsevikt 400 g / 1 vecka 800 g

   

Tik föddes som nr 3 * Födelsevikt 300 g / 1 vecka 650 g

 

Hane nr 4 *Födelsevikt 400 g / 1 vecka 640 g

   

Hane nr 5 *Födelsevikt 400 g / 1 vecka 680 g

   

Tik föddes som nr 6 * Födelsevikt 370 g / 1 vecka 690 g

   

Hane föddes som nr 7 * Födelsevikt 400 g / 1 vecka 720 g

Kloklippning



Idag klippte vi klorna för första gången. Nu till att börja med använder vi en vanlig nagelklippare för människor. Den är bra och det är lätt att se vad man gör. Vi vägde och fotade alla en och en som jag ska försöka lägga in i morgon. Alla har gått upp jättebra och de är fortfarnade väldigt jämna i storleken. Det kommer också i morgon för jag orkar inte nu.



Stilen håller i sig eller om det är brist på stil?! Det kan diskuteras....



Lina fotade de små med mamma för att skicka hem till Jimmie....en baktanket kanske.... men det är nog inte så lämpligt just nu när det är annat på gång för dem.  Vi ska nämligen bli mormor och morfar om allt går bra i slutet på september. Detta med valp mitt i Malmö....nej vi kom fram till att det nog inte var så lyckat. Men låna och ställa ut kan man ju alltid om de blir bra!

Torsdag



De äter å äter,  blir rundare och rundare.  Det är så lätt att bli sittande och tittande på de små gullegrisarna. Är man lite stressad eller uppjagad på något sätt så ska man sätta sig vid en valplåda för då blir man lugn. Det är något magiskt med små nyfödda varelser oavsett vilken sort det är. De smaskar och äter, allt är så rofyllt.

Stella har bra med mat, det droppar mjölk när hon står stilla och det ser bra ut. Hon var lite hård i någon tutt så vi får passa upp så det inte blir några problem med mjölkstockning - det är jobbigt och ont. Har varit med om det en gång för länge, länge sedan och det vill man helst lippa.

I morgon har vi Lina och Maja hemma så då ska vi ta kort så ni får se hur de ser ut, en och en. Jag orkar inte ordna med det själv så då får man passa på när hjälp finns. 

Nu ska jag gå och sätta på kaffebryggaren för Susanne kommer tillsammans med en av döttrarna för att gå med hundarna! Är vi bortskämda eller bara booortskäämdaaaa.....;-)

I helgen fick jag en födelsedagspresent till....det är såå härligt jag har fått njuta av min födelsedag hur länge som helst. Då fick jag Linn m.familj en bok som jag länge tänkt köpa men som aldrig blivit av. Det roliga med denna är att VI är med i den! Jag blev så glad när jag fick höra det och min första tanke var att det nog var med som "felexempel" men det är nog inte så även om vi inte står så perfekt som man skulle önska.  På bilden är Pernilla Åhlin m.Pennie, Maja m.Selma, Lina m.Nova, Annelie m.Tiger. En grupp som vi vann många BIS -avelsgrupp med både på SKK och SSRK

Första bilresan

Detta skrev jag i går men blev så trött och det funkade inte att lägga in bilderna så till slut fick jag ge mig. Men nu gör vi ett nytt försök.

Ja så har vi då gjort första resan i bil med hela valpfamiljen...ja inte pappa Egon då förståss. Nej pappa han "jobbar" som vanligt och har i helgen blivit BIS-avelsgrupp med några av de halvsyskon som dessa små har (Tur att det inte är på samma sätt i människovärlden som i hundvärlden...med papporna alltså).  Det har blivit många lyckade kullar efter Egon och jag hoppas ju naturligtvis att det ligger en sådan i våran låda med. Hur det blir får framtiden utvisa!

Idag har vi alltså packat in mamma och barn i Pernillas bil och kört till Roma för att en av våra veterinärer Lotta som haft jouren hela helgen skulle klippa några sporrar på bakbenen innan hon fick åka hem och sova. Sporrar bak får de nämligen inte ha så de måste bort snaras möjligt och det var idag.

Vi plockade ner alla 7 valparna i en korg som var ordentligt vadderad med filt och "värmelapp" (som jag plockat ur någon gammal oljerock -vissa av dem har en sittlapp i en ficka bak på rumpan och en bra och ha sak-man ska aldrig kasta något :-))och sedan in i bilen på en biabädd i baksätet. Jag trodde hon skulle bli orolig och vilja ha bebisarna men hon tittade i korgen att alla såg nöjda ut och så la hon sig och sov.
När vi kom fram packade vi oss ur med korg, Stella och en biabädd. Tur att Robyn också var med som hjälpreda. Väl inne så fick vi vänta i väntrummet en stund och sedan in i undersökningsrummet. Där la vi Stella på bädden med valparna och sedan tog vi en och en.
 Här ser du hur liten såryta det blir. Det är läkt på några dagar så syns det inte. Valpen gnyr lite om du tar den från mamman men inget speciellt för detta ingrepp.  Det är nog värre om man får extra tår som vi aldrig haft oturen att få. Vi har bara haft baksporrar på totalt 9 valpar under de år vi hållit på. Allt extra som måste åtgärdas är man tacksam över att slippa.


Det var bara 4 som hade små sporrar som gick lätt att klippa bort och sedan ett litet tryckförband på som vi sedan tog av när vi kom hem. Stella var så lugna och valparna skrek nästan inget, det var ett snabbt klipp och sedan var det en liten, liten såryta som torkade upp väldigt snabbt. Stella var duktig på att låta bli bandagen så de flersta fick sitta kvar men några ettriga hade kravlat runt så de åkt av.

Här ser du hur stor valpen är i jämförelse med mammas bakben/has.

       

När vi så var hemma igen bäddade vi rent i lådan, gav Stella mat och sedan var det dags för oss att få lite fika - det blev våfflor med sylt och grädde! Hundarna fick också och självklart fick Stella men inte hennes små gryn de ser ut att få grädde av mamma, för de är härligt runda!

En kort rapport från tisdagen.
Alla mår prima, både mor och barn. Susanne och jag vägde dem idag och de har ökat med i snitt 120 gr, vilket jag tycker är bra. Den minsta av tikarna hade ökat 180g (om vi inte vägt fel på första vägningen ...men det tror jag inte). Så nu ligger de på mellan 480-530g. De flesta väger 500g och de är väldigt jämna i storleken som ni förstår. Hoppas det fortsätter på detta sätt framöver.  Stella har börjat lämna lådan lite mer nu och vill ha mat lite oftare nu. Hon får valpfoder och majsvälling. Hon äter bara om hon får lite välling på, då blir det jättegott. Hon får natruligtvis som hon vill, för jag vill att hon ska vara nöjd. Kan en skvätt välling förgylla livet så är det klart hon får det.
Hoppar gör hon lika smidigt som en gasell(vet inte hur det stavas men ni vet väl vad det är?)så alla grindar får vara öppna för det finns inga hinder för henne. Hon tar dem både i nedåtgående trappor som i uppför! Mellan i dörröppningar, dem tar hon utan att blinka, hon är otroligt smidig.

Hon höll på att skrämma livet ur mig när hon den dagen hon skulle valpa hoppade över grinden på övervåningen....rakt ner i trappan med en mage full med valpar..... MITT hjärta stannade nästan men hon såg helt oberörd ut. Hon for ut och rusade som en dåre efter kråkor som landat på gräsmattan....ingen förlossningsslöhet där inte. Hade det varit en människa så skulle vi knappt ha orkat gå i trappan när det startat men en hund är helt klart inte som vi! Jag tycker det är viktigt att de får bestämma själva vad de ska göra den sista tiden MEN i det ingår inte grindhoppning, det är klart olämpligt och jag har aldrig varit med om något sådant tidigare. Så har du en dräktig tik så tro inte att hon inte gör si eller så för att hon är dräktig....det hör inte alltid ihop med förnuftet.

Lugnet har lägrat sig över lådan

Nu har vi fått sova en natt även om jag gick till sängs sent för att jag ändå skulle vara tvungen att ge Stella lite extra mat innan nattningen. Sedan satte jag klockan på 02.30 för att titta till dem ordentligt men jag brukar alltid vakna före klocka. Men denna gång var det inte så....Rolf kom till slut (han ligger i en av döttrarnas gamla rum nu för att få sova lite bättre)och undrade om jag inte skulle stänga av klockan...då vaknade jag och oj jag hade klockan i handen men hade väl somnat på vägen mellan att handen tagit klockan till den landade på täcket... DÅ är jag trött, ett säkert tecken!

Men det är kanon bra med de små och deras underbara mamma. Hon är så lugn och trygg, inte stressad på något vis. De brukar kunna bli lite oroliga i början när valparna kryper runt och piper men inte hon...hon puttar dem lite och försöker sedan måtta in bästa läget och går inte det så försöker hon igen tills det lyckas men blir aldrig orolig på något  vis.
 
Här har hon hittat min fina lilla mjuka hund, den skulle hon bara ha och den tvättades lite överallt....detta var ett nytt betende för mig. Alltså att de som är skendräktiga brukar ta både det ena och andra till valpar men hon var inte intresserad av något annat än mattes lilla Bukovskihund...ska det va så ska det va kvalitet! Ja hur som så var hon väldigt försiktig med den så den ser som ny ut fortfarnade! Lite roligt att hon valde just den för när jag fick den sa jag att den kändes som en riktig liten hundvalp och det tyckte uppenbarligen hon med.
  
Här ligger hon i lådan och väntar på att första valpen skulle komma. Det gick rätt snabbt när det väl satte igång på riktigt.

Här har första killen kommit och den pysslade hon sedan om i exakt 1 timme innan det kom en till.
     
Sedan fick hon en i halvtimmen ungefär och totalt tog det 5 tim att få fram 7 valpar. De sista 2 var det uppehåll på 2 tim och 20 min. När den näst sista kommit så kom den sista bara glidande ut 5 min efter. Precis så hade mamma Klara också på sina kullar. Det är intressant att de kan ärva sådana saker!
 
Här sitter en trött men lycklig nybliven hundägare Robyn och fotar de små liven. Storasyster fick vara med när deras förra hund Puma föddes så då var ju detta ett måste tyckte jag. Hon har sparat och sparat pengar för att kunna köpa en egen hund och nu ska det bli verklighet.
        

Här trodde vi att det kanske inte kom fler men jag tyckte mig känna några till....men oj så tveksam man kan bli även om man inners inne känner sig säker. Man ska lita på sin känsla för det kom några till efter vi gjort rent både i lådan och tvättat av mamma.
På sista bilden ser ni henne koppla av efter att alla var ute. De får ett speciellt lugn efter att alla är ute, det är så härligt! Ännu en valpning utan vetreinärhjälp. Vi har varit lyckligt lottade, inget kjejsarsnitt på 17 kullar. Jag tror det är rätt ovanligt och någon gång händer det nog alla.

En snabb presentation



Här kommer en bild på den vackra Stella och hennes små snuttegrisar! Det blev som vanligt många hanar....vilket vi inte hade på önskelistan denna gång. Tyvärr blev det bara 2 tikar men en fin hög med pojkar nämligen 5 stycken. Vi får se om någon som ville ha tik kan ändra sig men tyvärr kan väl inte alla ha den möjligheten. Men oavsett så har vi nog någon hane till salu. Fler bilder från valpningen kommer senare när jag(matte) orkar. 

Stort Tack till Pernilla och Robyn som hjälpte mig hela natten, utan er hade det inte gått. Trotts att valpningen var otroligt enkel, där hon skötte allt själv så är jag jätte trött och bakis idag. Kroppen värker men jag skriver mer i morgon!

Tack även till Carina och Rolf som gjort Stella till den härliga trygga hund hon är idag! Vill verkligen att ni ska veta att jag uppskattar och är väldigt tacksam för allt ni gjort med fröken. Hon fick flytta till er när jag fick min Njurcancer  för 2 år sedan och där blev hon kvar ända tills nu och jag är så glad att hon fått flytta hem igen...hon är så go! Vet att ni saknar henne, men ni vet att ni alltid är välkomna och behöver vi en Stellavakt så kommer hon.


Nyfödda bebisar i Alva i natt!

I natt fick Stella valpar! Mer info kommer...

Nyare inlägg
RSS 2.0