'

De bara väller ut ur alla tänkbara inhängningar...inhägnader... ja, skit samma hur som helst så är det bara så att det är vad de gör! Så fort de ser en minsta springa eller chans till att de kan putta omkull en grind eller annat så är de fria som en flock kalvar...flock... hög...det var hemskt vilka svåra ord det kan bli så här sent på kvällen/natten eller är det jag som har tagit för mycket medikamenter?! Man kan faktiskt undra!

Ja hur som så är de nattade med välling efter att de smitit ut i köket medan jag skulle lägga ut lite nya tidningar i deras hage där de nu bor när de inte är ute. De har lärt sig att man ska akta sig för människorna när de kommer med utsträckta händer och desperata blickar...samtidigt som de försöker prata gullegullspråk! Det går de inte på längre...om de nu gjort det någon gång. Men snabba börjar de bli och värst är tjejerna, speciellt en av dem och jag tänker inte avslöja vilken ;-)

Det har varit så tur med vädret denna vecka att de kunnat vara ute större delen av dagarna och det är jätteskönt både för dem och mig. Det är mycket lättare att plocka bajshögar ute än inne för det är ju med det som med allt annat - De hjälper gärna till....väldigt gärna!

De är som små pirayor när man sätter in ett ben till dem så har man genast 3-4 som kastar sig på och börjar rycka och dra. De är väldigt ettriga och ska vi gå efter det så blir det väldigt arbetsvilliga uthålliga små monster...gullungar menar jag så klart...hur kan jag säga något annat. Se bara här på bilden...så go!!

Foto: Kitty

Hur som helst så ska jag nu sova så jag orkar med dem i morgon igen. De är inte alls så "värstingar" som det låter men att ha valpar är ett heltidsjobb...i alla fall för mig som inte orkar så mycket. Tur jag har så många som hjälper mig och att de avlöser varandra. Just nu har vi Marie och hennes hundar(från västkusten)här för att tjänstgöra i valplådan! Tur för mig att jag har så många vänner som ställer upp och hjälper till annars hade det troligen inte gått att få ha denna kanske sista valpkullen...fast vem vet man ska aldrig sägar aldrig...bara kanske!

Oj så dålig jag är på att uppdatera...skyller på att vi haft full rulle den senaste veckan både med människor och hundar. Även om alla är mycket hjälpsamma så blir jag trött och segare i huvudet än vanligt. Hur som så finns det 4 benta som är helt oberörda av min trötthet! De små som bara växer, äter, busar och sover...bryr sig fullständigt noll i hur matte i huset orkar eller inte orkar. Men när man är trött kan man sätta sig och titta eller gulla med de små charmtrollen så får man en injektion med energi! De är så underbart söta och så snygga...vi har väldigt svårt att välja vem som är bättre än bästa...för ingen är dålig. Tror jag börjar få lite koll på deras olikheter nu och det känns skönt för det närmar sig 8 veckor med stormsteg. Som jag skrivit förut så är de så lika inte bara hur de ser ut - utan även hur de är. Men nu ser jag mer och mer att de har sina egenheter. Det känns så skönt att jag orkat få ha dem kvar här hemma så jag kunnat följa deras utveckling. Eftersom det är så små nyanser så skulle det vara svårt att komma utifrån och bara säga att den är si och den så.
Vi ska ta nya bilder på dem uppställda i morgon för sedan åker Kitty och dotter Lina från ön igen. Det gäller att utnyttja dem så mycket som möjligt innan. Ska bli spännande att se dem på bild igen. Pernilla Å var här med sina döttrar, vi gick igenom dem ordentligt (valparna inte döttrarna...) och kom fram till att det mest är små, små detaljer som skiljer.

Vi har nu 3 säkra på hanarna och några som inte bestämt sig så är det någon som fortfarande är intresserad så är det dags att bestämma sig så fort som möjligt. 
(Magnus ;-) du får gärna höra av dig! Jag hoppas ju lite på dig.... men även på er andra trevliga människor som hälsat på ;-)

Efter vi tagit bilderna i morgon hoppas jag att jag ska hinna få in dem även om det är en väldigt intensiv dag i morgon. Sjukgymnasten kommer hit och sedan ska jag till tandläkaren...eller tandhygienisten var det nog. MEN OM jag orkar ska ni få se dem i morgonkväll.

Jag är lika nyfiken på dem som ni är. Även om "live" alltid är bäst så ser man saker på bilder som kan vara svåra att se när man ställer upp dem. Det är bra för ögat att se dem genom kameran...det är svårt att säga hur jag menar men det blir ett steg till...lite som det är bra att ställa hundarna framför en spegel när man tränar för uppställning till utställning. Det är avslöjande! Man ser sina fel och även hundens brister bättre då.

Glömde berätta att vi flyttat ner dem i kväll så nu får de vänja sig vid tvättmaskin och torktumlare. De är som med allt annat hittills, helt oberörda!