Ett år har gått
Inlägg av Gästbloggare Pernilla Å
För precis ett år sedan såg det ut så här.
Stella hade fött sju små valpar. Jag hade den oerhörda turen att få vara med. Även min dotter, som skulle få bli ägare till en av de små liven, fick vara med. Hon fick en upplevelse som varar för livet. Att se ett litet liv komma till, är nog det mest förunderliga vi människor kan vara med om.
"Higland kullen" växte snabbt och det visade sig vara mycket pigga och aktiva krabater allihop.
Jag själv besökte Alva så ofta jag kunde och satt där i valplådan och begrundade, jämförde och bara iakttog.
Hjärtehunden, Bruno, Halvan, Storpojken och alla de andra växte så det knakade.
Sjuveckor och snart skulle de alla lämna Alva och komma till sina nya hem.
Det har varit ett år fullt av aktiviteter för de flesta. Sex av valparna fick sina hem på Gotland och de har jag haft turen att få följa på nära håll. Det har varit både glädje och sorg under året.
Hösten kantades av Viltspår och Utställning. Dessutom har jag träffat samtliga av valparna på trimbordet med jämna mellanrum. Även fastlänningen Alva har besökt mitt trimbord. Alva finns inte med på bild, jag har tyvärr inget bra kort på henne men det kanske matte Aina vill skicka? Ni andra får också väldigt gärna skicka bilder som jag kan hjälpa vår Kennelmamma Ulla-Britta att lägga ut här.
Till sist, ETT STOR GRATTIS TILL ALLA 1-ÅRINGAR PÅ FÖDELSEDAGEN!
För precis ett år sedan såg det ut så här.
Stella hade fött sju små valpar. Jag hade den oerhörda turen att få vara med. Även min dotter, som skulle få bli ägare till en av de små liven, fick vara med. Hon fick en upplevelse som varar för livet. Att se ett litet liv komma till, är nog det mest förunderliga vi människor kan vara med om.
"Higland kullen" växte snabbt och det visade sig vara mycket pigga och aktiva krabater allihop.
Jag själv besökte Alva så ofta jag kunde och satt där i valplådan och begrundade, jämförde och bara iakttog.
Hjärtehunden, Bruno, Halvan, Storpojken och alla de andra växte så det knakade.
Sjuveckor och snart skulle de alla lämna Alva och komma till sina nya hem.
Det har varit ett år fullt av aktiviteter för de flesta. Sex av valparna fick sina hem på Gotland och de har jag haft turen att få följa på nära håll. Det har varit både glädje och sorg under året.
Hösten kantades av Viltspår och Utställning. Dessutom har jag träffat samtliga av valparna på trimbordet med jämna mellanrum. Även fastlänningen Alva har besökt mitt trimbord. Alva finns inte med på bild, jag har tyvärr inget bra kort på henne men det kanske matte Aina vill skicka? Ni andra får också väldigt gärna skicka bilder som jag kan hjälpa vår Kennelmamma Ulla-Britta att lägga ut här.
Till sist, ETT STOR GRATTIS TILL ALLA 1-ÅRINGAR PÅ FÖDELSEDAGEN!
Kommentarer
Trackback
